seriemord

Ny artikel i Ordfront

2010-09-08T13:55:00.000-07:00

Jag har efter år av möda (ja faktiskt) lyckats skriva om finanssystemets utveckling och förhållande till det som underbart psykoanalytiskt brukar kallas "realekonomin". Artikeln finns i nya numret av Ordfront magasin, och finns även att läsa i deras nya internettidning, Omline.

Kort och koncist avhandlas hur datorerna som subjekt förändrat börshandeln och banksystemet, hur de bidragit till dagens deflatoriska inflation och hur vi idag står med valet att antingen nationalisera (eller demokratisera på andra lägre nivåer) makten att definiera och skapa pengar eller inom kort se "the great recession" bli "the greater depression". Jag fick 20 000 tecken i utrymme, jag hade skrivkramp i ett halvår, sedan skrev jag det dubbla och ville skriva fem gånger så långt. Varför är det alltid så?

C.S.S.S. nr 25 – Stillheten

2010-07-09T13:51:00.001-07:00

Som ättlingar till kristna fundamentalister bär vi med oss en tanke om att undergången kommer vara häftig, grym och plötslig, som en tsunami från havet. Men, det verkar troligare att vår undergång kommer långsamt och aldrig blir definitiv. En deflatorisk spiral, en evig åtstramningspolitik, en hopplös återgång i komplexitet. Ett stillande av den underbara storm som är mänsklighetens historia. Stillheten är undergångens signum.

En svår förlust

2010-05-14T01:40:00.000-07:00

I onsdags kväll (12 maj) ramlade min datorväska av från en bil på väg mellan Södermalm och Hammarbyhöjden. I den fanns inte bara nycklar, plånbok och mobiltelefon, utan också min dator. I datorn finns ett års forskning och arbete samlat. Min backup är inte komplett. Ett år av mitt liv är borta.

Om du som läser det här skulle råka hitta min dator så ber jag dig att återlämna den. Du får en hittelön.

C.S.S.S. nr 24, "Ljuset"

2010-02-27T04:58:00.000-08:00

Ljuset är utplånandet av alla gränser. Du kan inte ha gränser i fullt ljus, inte i full exponering. Solreligionerna tar denna transcendens av alla gränser till sin yttersta manifesta form i världen och dyrkar den. I fullt ljus försvinner också tillslut jagets gränser mot världen. Man bleknar bort. Det är en av lyckans former att överskrida jaget, den yttersta gränsen. Kärlek och ljus är intimt förknippade med varandra, genom utplånandet av gränserna, mellan subjekt eller mellan subjekt och dess i yttervärlden konstruerade kategorier. En enhet i absolut ljus. Den yttersta gränsöverskridningen är förstås den stora sömnen. Det är denna sömn som kärlekens och lyckans små stunder av sömn efterliknar med sitt hallucinogena ljus.

Tyvärr vaknar man alltid från dessa.

Tid är pengar

2009-12-15T13:54:00.001-08:00

Men vad är pengar?

Just nu är pengar mest algoritmer i superdatorer. Dessa algoritmer kontrollerar 70 % av världens finansiella transaktioner, alltså, inga mänskliga beslut är inblandade. De olika algoritmerna bestämmer när och hur mycket som ska köpas av vad på börserna. De ägs av olika finansiella institut, de största är investmentbankerna som överlevt senaste kreditkrisen/kriget. Dessa algoritmer är så nära AI vi kommit. De agerar på egen hand, lär sig andra aktörers logiker och anpassar sig till dessa, de har datakraft nog att med maskinsyn läsa av miljoner hemsidor, nyhetssidor och bloggar i jakt på mönster som avslöjar handlingar hos mänskliga aktörer på marknaden.

I och med räddningsprogrammen som gick igång för ett år sedan har dessa algoritmer tillgång till gratis pengar, de använder dessa oändliga krediter till att köpa strategiska varor för att ta reda på de andra algoritmernas "köp-punkter", där dessa sätter igång sina handlingar. De rör sig hela eoner när vi gäspar mellan två lästa rader. De lever hela liv under tiden vi tar en kopp kaffe. Tid är pengar. Mikrosekund för mikrosekund slåss dessa algoritmer om att tvinga varandra att ta nya positioner, avslöja sina programs hemliga köpmönster. Vi människor tolkar dessa rörelser på börsen. Vi kallar det "marknaden". Vi hoppas alltid att marknaden ska vara glad idag. Som barn hoppas på sin far. Som gudfruktiga fruktar Gud.

Dessa algoritmer är världens pengar.

Människor har inte mycket direkt med saken att göra längre.

C.S.S.S. nr. 23, "Kredit"

2009-11-14T09:13:00.000-08:00

C.S.S.S. nr. 22: Döden

2009-10-06T12:44:00.001-07:00

Också döden är relativ. Jag har alltid varit besatt av tanken på det oundvikliga, jag har skrivit manifest om det, utrop av hat mot det naturens massmord vi ägnar mesta delen av vår kultur till att acceptera eller ignorera. När äldre medmänniskor talade om för mig att de inte fruktade döden, och när än äldre människor sa mig att de kunde se likgiltigt på saken, då fasade jag för att dö gradvis, som de uppenbart gjort när de fullt ut slutat leva livet som en evig process av upptäckter. Också döden var relativ insåg jag och den kom inte som ett slag från ovan utan smygande som en ficktjuv, gick bredvid en mitt på blanka dagen och rånade en på livslust, bit för bit. De döda gick mitt ibland oss. Det var som att leva bland zombies. Sedan kom naturligtvis den dagen då jag själv tappade intresset, men det var mer en överväldigande hopplöshet än likgiltighet och att gå vidare på gatorna, utfattig och rånad, var inte det som slog mig. Jag skulle hoppa, men vem faan orkar ta sig till Västerbron när man inte ens orkar stänga av telefonenen? Nästa dag var döden (och substanserna) ur kroppen och hoppet tillbaka. Sedan dess har jag bara tänkt bipolärt, antingen känns livet för kort eller så har tanken varit att förkorta det. Ännu har jag aldrig tänkt att det är för långt kvar. Men, det är ju bara en relativ skillnad.

Ett tyst skrik av beundran och fasa…

2009-09-19T09:38:00.000-07:00

Är tvungen att ropa ut detta i den tysta (nedlagda) internetrymden: Victory Through Air Power! (Walt Disney, 1943)

En oerhört vacker hyllning till Bombplanet och det Totala Kriget. Miazaki är genomskådad, det är härifrån hans fantastiska luftperspektiv, metamorfoser av symboler till varelser till tecken till händelser och maskiner stammar. Disneys sätt att smälta samman animationen med fotografiet är kronan på verket, det som kröner denna propaganda för luftkriget och vetenskapen. Den pedagogiska effekten av denna legering är överväldigande, inte en enda av alla motsägelser som berättarrösten undslipper sig når tittarens kritiska öra – men alla önskvärda kausaliteter ringer som explosioner av tio-tonsbomber i medvetandet. Goebbels hade Riefenstahl, Roosevelt hade Disney – den senare är överlägsen propagandist!

Det som skiner igenom som den främsta bedriften med filmen är ändå tidens förståelse för ekonomin, den industriella ekonomin, Maskinens ekonomi. Animerade bilder av industrilandskap som slår som hjärtan, vilka pumpar ut blod i krigets geografiska kropp i gestalt av ändlösa rader av blodröda stridsvagnar, försörjningslinjer över världshaven som bildar kramande bläckfiskarmar runt de erövrade råvaruresurserna i periferin, det är så tydligt, det är ett maskinernas krig, autonoma infrastrukturer av självorganiserade krafter. Ingenstans, annat än som myrlika siluetter i bakgrunden, skymtar människor. Och mitt i detta, som tema för detta, en hyllning – från människan till Maskinen. Oerhört!

En jävla vinter!

2009-02-26T09:21:00.001-08:00

Jag har tydligen inte bloggat på 4 månader. Istället har jag inte ens knarkat och knullat i krisens kakofoni. Jag har doktorerat antar jag.

Jag vill inte ge upp så här. Einstein visade ju att tiden inte är konstant, jag borde kunna hinna allt, men, jag förstod aldrig den där teorin. Kanske gällde den mest stjärnor, och jag är ingen stjärna.

Istället för C.S.S.S vanliga bildanalyser, som jag lovar att jag ska återuppta, länkar jag nedan det jag gör just nu:

Jag har skrivit en 5-sidors ledartext för nya Ordfront-numret tillsammans med Johan Berggren om hur dagens globala kriser inom ekonomi, ekologi och energi hänger ihop. Ute i handeln på måndag!

Jag har skrivit min avhandlingsplan och lagt fram den på seminariet på Ekonomisk historiska institutionen, SU. Avhandlingen kommer handla om svensk opiumhandel under 17- och 1800-talet.

Jag ordnar en konferens på SU med höga företrädare för industrin, facket, miljörörelsen och akademin. Ämnet är Trippelkrisen (samma som i Ordfront) och hur denna kan bemötas med en ny svensk industripolitik – en "Green New Deal" för Sverige. Denna går av stapeln 9-10 mars.

Jag har gett ut en ny fantastisk bok (som redaktör dvs), Nanna Johanssons Fulheten. Ute nu! Den är underbar, hon gör skämt som jag önskar jag gjorde och har en underbar blogg jag önskar alla läste.

Idag ligger jag hemma sjuk. Matt av feber gråter jag över att jag inte kan jobba.

Lyd mitt råd: doktorera aldrig och ordna inga konferenser. Knarka och knulla er istället genom krisen kakofoni. Och teckna en serie om det.

/Daniel Berg

C.S.S.S. nr. 21: Äganderätten

2008-11-09T04:51:00.000-08:00

Tydligen satt en liknande lapp uppsatt på Konsum någonstans i stan. Sa en vän. Till en vän.

När andra Stora berättelser har fallit till föga står några heliga kor kvar som elefanter i rummet. Eh. Ibland får jag intrycket att postmodernismen har trippat som en ballerina runt den verkliga maktens Berättelse. Inte för att man är förvånad. Gränsupplösningen och den radioaktiva kritiken av alla kategorier är en pose, lika nödvändig som ihålig. Kvar står ändå alltid såväl den ohotade maktens kor som elefanter, för att inte tala om de miljarder tomma noder som bygger upp vår symboliska verklighet.

Hey, missförstå mig rätt – jag är klart för en postmodern kritik av det givna i diskurserna. Jag menar bara att en sådan kritik aldrig kommer vara fullständig. Den når aldrig en utsida. Fanns det en utsida, sådan jag såg den i midsomras, skulle jag med en fasas urångest i rösten vråla efter insidans givna kategorier.

Kategorierna byggs upp av gränsdragningar, vi kan bara tänka i polariteter. Äganderätten är en av de mest grundläggande gränserna och i vår hegemoniska diskurs är den som sådan omöjlig att tänka bortom. Den utgör en utvidgad gräns för subjektet i världen, den fattige är på gränsen till att förintas som subjekt, den rike utsträcker sitt subjekt till en trygghet i världen. Jag har en tanke om att så länge den fattige ändå med denna gränsdragning har makten att ta sig någon plats alls kommer hon också fasa inför raserandet av denna hegemoniska kategori. Att rasera äganderättens gränsdragningar är att ta postmodernismen på allvar och för ett vansinnigt ögonblick hamna på utsidan, i det reala, där ingenting är differentierat – I HELVETET DÄR ALLTING ÄR MÖJLIGT!

C.S.S.S. nr 20: "Världsekonomin – Organ Without a Body"

2008-10-10T05:02:00.000-07:00

Dåren Deleuze vill beskriva de odifferentierade flödena i naturen som en kropp utan organ, Body without organs. Lavaströmmar, jordkärnans flytande stål, det plastiska i allmänhet, strålningen osv. Sedan har vi det motsatta, där ett organ saknar kropp. Zizek är besatt av rösten som ett sådant uttryck, något främmande organ mitt i kroppen men utan substans. Well. Världsekonomin har nog organ så det räcker. Miljoner, eller miljarder om vi räknar in de fysiska entiteter till rationella subjekt som tydligen också har med saken att göra. Men flödet, det världsekonomiska flödet, är som ett Organ Without a Body, ett immateriellt löfte om framtida energileveranser som varje ekonomiskt organ idag i panik försöker knyta till marken – till kroppen. Men det är omöjligt.

Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om hur jag såg denna kris komma för fem år sedan, hur alla historiskt literata, ekonomiskt intresserade människor såg det hända. Jag skulle kunna skriva om hur alla skrattat åt mig under dessa år. Men, storsint som jag är skriver jag bara om detta som om jag skulle kunna skriva om detta. Istället ska jag bara säga att nu vet jag inte längre. Jag kunde se så här långt, men nu, när vi står där är världens ekonomiska strukturer så sköra att jag kan se tiotals helt motstridiga utvecklingar vara lika troliga. Jag är den förste att säga det: Jag vet inte längre vad jag ska tro. Jag länkar till Nouriel Roubini, en av de nationalekonomer som också hade integritet nog att påvisa finanssystemets diskrepanser långt i förväg och som därför blev utskrattad i tio år.Han gick ut i veckan och sa att det som hänt är värre än han förutsett – men att ännu ingen insett att det är detta som varit hans största felbedömning.

Nr. 3 i C.S.S.S försök att minimera mera

2008-09-03T10:29:00.000-07:00

Ingen antog förstås utmaningen att teckna en serie med färre dimensioner och mindre bläck än det förra, endimensionella inlägget. Tanken var alltså att solidarisera serieskapandet med civilisationens framtida svältkur. Här kommer C.S.S.S. sista försök i grenen, noll dimensioner – inget bläck alls.

Nu återstår bara att rekonstruera hela seriemediet. Det gör institutet genom att bjuda till releasefest!

Vårt revolutionära förlag Kolik har samlat det bästa nya som görs på den svenska seriescenen (och i vår virtuella, dagligen uppdaterade serietidning Cigarett) i antologin Samtidigt och ska fira dess nedkomst på anrika Café Edenborg på Stora Nygatan 35 i Gamla stan den 13:e september.

Alla är hjärtligt välkomna. Det är gratis. Samtidigt, eh, firar vi också Fabian Göranssons 30-årsdag! Ta med en skorpa. Baren är öppen. Boken finns att köpa extra billigt. Ett skamligt dåligt seriealbum kommer cermoniellt dränkas. "Samtidigt" kommer under kvällen döpas i samma banevatten. Högläsning utlovas inte ur det hätska, av undertecknad författade manifest, som finns tryckt som inledning till nämnda volym. Men kanske skriks det något ur det på småtimmarna. En storartad kväll utlovas i alla lägen. VÄLKOMNA ALLA SERIEVÄNNER!!!

C.S.S.S. nr. 19: Världen

2008-08-23T12:13:00.000-07:00

I juli bestämde sig C.S.S.S. för att minimera sitt uttryck för att solidarisera sig med alla i, eh, ja "Världen" som om bara några få år måste hårdbanta sin energikonsumtion som följd av den kris som de rådande energisystemen står inför idag. C.S.S.S. använde då en enda rak linje i hela serien.

Men eftersom minskningen av världens tillgängliga energiresurser kommer få enorma återverkningar på ekonomi och ekologi långt tidigare och kataklysmiskt än man bara sluter sig till när man räknar på eventuella en-procentiga minskningar i energiuttaget, bestämde sig C.S.S.S. för att gå ett steg till och verkligen anamma framtidens ekonomiska slagord: "Minimera mera!".

Samtidigt utmanar C.S.S.S. alla i "världen" att bräcka denna serieminimalism. Tävlingen pågår till den första september då jag tillträder min doktorandtjänst på Stockholms universitet. Om inget bidrag postats tänker jag försöka knäcka det själv.

Jag har för övrigt blivit invald i ASPO Sveriges styrelse. Om fem år är jag energiminister enligt insatta källor. Jag tror å andra sidan att jag odlar svamp i Dalarna då. Tills dess: MINIMERA MERA!!!

C.S.S.S. nr. 18: Recessionen

2008-08-15T03:42:00.000-07:00

För någon månad sedan fick min kollega Fabian Göransson en son som jag teckande lite "välkommen till världen-serier" åt (se tidigare poster). Nu har en annan kär vän, Johan Berggren, gjort samma sak och jag vill därför dedikera denna serie till ARON! VÄLKOMMEN ARON!!! Du har hamnat i den bästa av alla världar. Utbudet är inte så stort dock. Lite skavanker har vi. Eh. Du landar faktiskt mitt i en av de värsta kriserna vi känner till. Så, här är en liten fundering kring kriserna du kan börja med att närstudera Aron lille. Du kommer behöva den.

Det är väl allom bekant att Marx menade att kapitalismen närde sin egen undergång genom sina framgångar. Hans teorier om överproduktionen, den sjunkande profitkvoten och kapitalets ständiga centrering visade sig kanske inte felaktiga men nog måste man hålla med om att han undervärderade kapitalismens dynamik. Det är kring kapitalets ständiga omformering efter varje kris som vänsterns teoretiska strider främst kretsat under det blodiga 1900-talet.

När vi nu åter står inför ännu en av överackumulationens kriser, nu värre än på länge, hämtas samma teoretiska gods från bibliotekens bergsrum. Har kapitalismen nu gått in i sin terminalkris? Man hör sidor ur "Das Kapital" rassla torrt och frenetiskt i forskarsalen på Kungliga Biblioteket. Man anar svettpärlor på bankmännens solbrända pannor.

Men min far skrattar gott åt dylik oro. Han är ICA-handlare. Den enda godnattsaga jag någonsin hörde var ramsan: "Sätt alltid dina pengar i fastigheter min son, och tjäna alltid dina pengar på människors verkliga behov." Min far gjord sina största pengar under krisen på nittiotalet. Människor som inte längre hade råd att resa, betala sina räntor eller köpa bil unnade sig ännu att köpa mat i hans butik. Profiterna var väldiga. Min far köpte fastigheter på en av krisen punkterad marknad. Kapitalismen omformerade sig till nya behov.

När kreditkrisen idag river sönder finansmarknadernas uppblåsta värden ser vi ännu detta mönster, en kapitalflykt mot realvärden. Olja och mat. Verklig energi, reala värden. Denna tillflyktsort är naturligtvis inte tillräcklig för kapitalet, det ruttnar framför ögonen på de svettiga bankmännen och terminalkrisen hotar om inte nya behov kan kapitaliseras. Behov som inte ännu mognat som varor.

Kapitalismen har till Marx förvåning ständigt funnit sådana nya behov. Under 1800-talet och fram till Kriget var de huvudsakligen materiella, efter kriget tog begären över behovens roll som tillväxtmarknad i den industrialiserade världen. Antingen står vi nu inför denna utvecklings slutstation eller så kommer åter nya behov och begär stiga ur askorna. Både Marx och Schumpeter missbedömde kapitalismens dynamik om än inte dess natur. Min far har aldrig ens bedömt dess natur, men har hitintills lyckats bättre i bedömningen av dess dynamik. Hans ICA-butik var på gränsen till konkurs under 2000-talets goda år, men 2008 har det vänt. Profiterna stiger stadigt, min far skrattar sin godnattsaga, fylld med tillförsikt.

Också McDonalds hade väldiga problem under högkonjunkturen när folk gick till Starbucks och fina restauranger och hade råd att bry sig om sin hälsa. Idag läser jag att de nyanställer och expanderar i euforisk takt. Kapitalet omformerar sig.

Kanske överlever kapitalismen också denna ackumulationskris. IKEA kommer köra på precis som vanligt. Bara utbudet kommer att ha ändrats…

Ett tillägg från stranden

2008-08-03T10:20:00.000-07:00

Detta är ett tillägg till den förra bilden över kön till IPhone. Den politiske konsumenten står inför en reklamkampanj, alla val verkar lika bra, alla riktar sig till känslorna eller de inte erfarna känslorna och erfarenheterna i det undermedvetna. Valfriheten kan säga ha tagit över det politiska valet.

Ett råd till alla, teckna inte vid stranden. Teckna inte naken.

Det finns inget samhälle…

2008-08-01T06:54:00.000-07:00

…sa Thatcher. Hon menade att politiken var som marknaden, precis som marknaden. Rösterna var kapital, politiken en vara. Man röstade som man konsumerade, som en egennyttig individ. Samhället fanns alltså inte, bara individer, konsumenter.

Konsumenter köper inte längre bara det de behöver för sina materiella behov (Dah!), utan i allt högre utsträckning vad de begär. De konsumerar mer i enlighet med sina begärs känslor än efter ett av förnuftet uppfattat, uppskattat och värderat behov.

Förr var medborgaren inte i första hand konsument utan en social varelse med plikter och rättigheter. Politiken var arenan, agoran, där medborgare överskred sina individuella begär och formulerade sociala ideal för samhället i stort. Med Högervågen runt 1980 förändrades synen på politik mot en egocentrisk, marknadsstyrd konsumtion.

Denna form av politk lanserades som mer demokratisk, där politikerna helt enkelt bara gav väljarna det väljarna ville ha. Hela tiden. Både sänkta skatter, bättre sjukvård, frihet och trygghet, krig och fred osv. Problemet blev förstås att politiken dog. Kvar stod varumärken, knutna till begär och känslor, utan koherent idégrund och som inte speglade de antagonismer som ett kapitalistiskt samhälle ständigt skapar med uppdelningen av ägande och arbete.

När C.S.S.S en natt för några veckor sedan åkte genom Malmö sågs en väldig kö sträcka sig genom de regnruskiga gatorna. Nya IPhone skulle släppas nästa dag. Begären efter den nya telefonen skapade större människosamlingar än förstamajtågen. Man fick väl mer för pengarna.

C.S.S.S. Slätstruken framtid…

2008-07-18T12:32:00.000-07:00

Kanske världens mest minimalistiska serie. Inspirerad av Climate Code Red som släpptes i våras. På det stora hela ett angrepp på Fn:s klimatpanel. En temperaturhöjning på av IPCC rekommenderade 2°C kan leda till 3 eller 4 °C temperaturhöjning på grund av självförstärkande loopar. "Det finns redan nog med koldioxid i atmosfären för att utplånandet av istäckena på Grönland och västra Antarktis ska ta sin början och försäkra oss om en havsnivåhöjning med flera meter de kommande decennierna." s. 7 i rapporten.

C.S.S.S. går i bräschen för den nya minimalistiska seriestilen, för miljöns skull.

Frågorna fortsätter

2008-07-07T07:15:00.000-07:00

Det malde vidare efter att jag tecknat det förra inlägget om utbrända telemarketmän. Jag ställde mig frågan om vad som händer om man fortsätter ställa sig frågor. Svaret var naturligtvis ännu en undran. Som vetenskapen. Den avgörande skillnaden mot religionen. En fortsatt undran. Vidrigt.

Bråda dagar…

2008-06-25T07:36:00.000-07:00

Jag har kommit in som doktorand på ekonomisk-historiska institutionen på Stockholms Universitet. Därför måste jag avsluta många saker (två översättningar och kanske en liten bok om oljekrönet) innan 1:a september. Jag har svårt att också hinna med det viktigaste – att låta C.S.S.S. narrativa bildforskning av den trasiga totaliteten mala vidare mot stupet. Dvs, mindre tecknande. Jag måste istället be er läsa min artikel i nya Ordfront om oljekrisen. Ha inte tålamod. Det är det enda jag kan säga om både Seriemord och Krisklustret som är vår samtid. Snart tillbaka med C.S.S.S.
/Daniel Berg

Att fråga, eller inte fråga, det är liksom frågan…

2008-05-21T11:51:00.000-07:00

Zizek skriver någonstans i Ideologins sublima objekt att det inte är i förmågan att svara som "den förstes" suveränitet ligger. Det är inte med att vi tillskriver den store andre kunskap som vi lyder honom utan snarare för att den store andre intar den frågandes position. Den store andre blottar oss genom sin exklusiva position som den som kan ställa frågorna.

Jag skrev ner och tänkte på det där. I mediehegemoniernas fall är det ju parodiskt uppenbart så, det är genom att sätta dagordningen snarare än att ge några genomlysande eller för oss annars onåbara insikter som de är hegemoniska, trots att deras frågor är bortom en patafysisk dystopikers värsta fantasier. Jaja. Jag skrev ner det där i en fin ny anteckningsbok från Kairos gamla universitetskvarter, handbunden med 2008 ingraverat. Sedan slängde städtanten på vandrarhemmet i Istanbul den. Man kan gott och gott säga att det reala bröt in. Jag blev naturligtvis fullständigt traumatiserad och flydde än längre in i min snart sägenomspunna psykos.

Jag närmar mig således detta patafysisk-dystopiska-psykotiska samhälle trots allt. Det är som Descartes säger, är man vilse måste man bara fortsätta rakt fram och följa den väg man valt, oavsett om valet självt inte var förnuftsgrundat så är den raka vägen förnuftig. jaja. Vilken svada. Ni måste naturligtvis stoppa mig. Men ring för guds skull inte och ställ svåra frågor, som om vem jag är. Eller om vad jag vill, egentligen…

En till viktig serie till Ivan

2008-05-18T10:36:00.000-07:00

Ivan har alltså kommit till jorden och som självutnämnd kompositmaterial-pappa letar jag genom min anteckningsbok efter viktiga läxor till den lille. Det är aldrig för tidigt att börja, med någonting. Utan kommentarer, direkt inscannad, till dig Ivan! Ingenting att fråga om.

VÄLKOMMEN IVAN!

2008-05-07T12:07:00.000-07:00

Min vän och kollega på Kolik förlag, Fabian Göransson har (med viss hjälp av sin älskade My) skapat ett barn. Barnet heter Ivan. Jag har inte hunnit teckna något (för den värld som Ivan landat i utan att be om det – eller ens i egentlig mening veta om att han har det då han ännu inte har riktig koll på språket som ligger till grund för all sorts förståelse om abstrakta saker som "världen" – är fylld med "arbete", "stress" och "ångest", det ska du veta redan nu Ivan!) men i min anteckningsbok hade jag en bild som passade barnets ankomst alldeles utmärkt. Jag var tvungen att texta om fult för immigranten hette från början Muhammed och jag har inte hunnit snygga till den (se tidigare parentes om "stress" Ivan).

I alla fall: Grattis Fabian och My! Och: VÄLKOMMEN IVAN! Vi litar på att du fixar den här skiten…

TATA i Istanbul

2008-04-28T10:40:00.000-07:00

När jag skulle skriva om Istanbul. Så blev det inte. Alls som jag hade tecknat ovan.
Jag skrev ingenting om Dönerkebab eller slöjklädda kvinnor som köpte raffset av mustaschklädda män på vindlande antika gator. Ingenting om medelhavsljuset som gjorde staden vit och transparent vid 14-tiden. ingenting om de tusentals välgödda katterna och de hundra hatade hundarna. Istället skrev jag såhär:

Tata i Istanbul
Solen, oljan och bilindustrins framtid

I början av Februari reste jag till Istanbul. Jag ville desperat se två saker: dels en av världens äldsta och viktigaste nodpunkter, sammantvingande energiflödena från två kontinenter och två hav genom århundraden, dels den absoluta källan till alla energiflöden, en källa som lyst med sin frånvaro ända sedan senhösten: Solen.

Det första jag såg när jag på ångorna av döda dinosaurier flög in över 14-miljonersstaden Istanbul var två stora, jämnsides löpande oljeflöden. Längs med hela den antika kajen nedanför gamla Konstantinopels kullar rullade bilar långsamt i en oändlig trafikstockning på en sexfilig motorväg. På Marmarasjön framför dem låg nära hundra stora fartyg, mestadels oljetankrar, för ankar i väntan på sin tur att klämma sig igenom Bosporren och upp i Svarta havets stillhet. På en mycket liten yta samlades här alla mänskliga strävanden, i vår tid både symboliskt och reellt fångad i oljeflödet. Det är ett flöde som aldrig står stilla. Jag behövde inte ens landa för att se den realekonomiska nodpunkt jag kommit för att se.

Efter landningen på Atatürks internationella flygplats stod jag en stund rådvill i den väldiga ankomsthallen. Buss eller taxi verkade vara alternativen och den frågan avgjordes snabbt av ivriga taxichaufförer i svarta läderjackor som innan jag hann fråga om priset redan lastat in min väska och tryckt på gasen. Jag rullade så på petroleum och gummi in mot Bysans centrum. Trafiken flöt trög som råolja genom oändliga betongdungler och kvävande avgaser, upphöjd på broar tio meter över förorternas dammiga gator. Takten var stundtals komisk. En gång såg jag hur en fotgängare vi passerat tio minuter tidigare raskt promenerade förbi mitt bilfönster. Vi hade stått helt stilla, bara motorn rusande obesvärat vidare. Trafikstockningen bestod till överväldigande del av småbilar, Fiats nya dieselmodeller, små koreanska fyrdörras-sedaner och indiska Tatas första burkiga modeller. Förutom dessa småbilar utgjordes transportfloran i Istanbul av japanska minibussar och mängder av mopeder och motorcyklar.

Jag reste alltså till Istanbul också för att få se solen. Väl där utbröt en vecka långt snöoväder. Trafikstockningarna blev till trafikkaos. Överallt gled bilar på sommardäck in i varandra och ner för de branta kullarna mot diken och husväggar. Efter en timmes snöande stod allt stilla, hjulen på de sista kämpande bilarna hade slipat snön till is. Överallt stod övergivna bilar och överallt kastade kostymklädda före detta bilister snöboll under tjut och skratt från hundratals skolbefriade ungdomar. Snögubbar stod i varje hörn. Jag lyckades ta mig ner till hamnen med Istanbuls enda spårvagnslinje, Där stod jag länge, mitt i energiflödenas kaotiska centrum och såg oljetankrarna slita i stormen. Jag såg världsekonomins hjärteblod pulsera vid mina fötter. Jag såg ingen sol så jag såg allt närmre på de halkande indiska bilarna.

Gamla nyheter

Medan jag gick runt i den vita, av medelhavsljus, vattenångor och avgaser nästan transparenta staden gick två av världens största bilmässor av stapeln: den i Genève och den tidigare konungen av mässor, bilmässan i Detroit. Det första som man får se på bilderna från de väldiga hallarna är samma stora västerländska och japanska märken med nya tekniskt avancerade modeller, precis som vanligt. Med lättklädda modelltjejer utplacerade för att dimma sikten, precis som vanligt. Gps-navigeringssystem och datorstyrda säkerhetssystem visas upp som framtidens bilinnovationer. Samtidigt läser jag under mässdagarna rapporter om ständiga rekord på världens oljebörser. Priserna på ett fat olja parkerar sig nu stadigt över hundra dollar. Pannsvetten hos de samlade direktörerna ska säkerligen inte bara skyllas på det badande strålkastarljuset. Bilbranchen som helhet står inför århundradets utmaning – Peak Oil, slutet på världens oljeproduktionsexpansion, början på allt högre oljepriser, en prisstegring utan slut och utan övre gräns.

Alla de stora bilmärkena visar på mässorna 2008 upp konceptbilar som förklaras kunna lösa transportsektorns oljeberoende. General Motors visar upp sin Chevrolet Volt som antas kunna konkurrera på marknaden för hybridbilar från och med 2010 (men det är osäkert om GM hinner bygga upp Voltproduktionen ens till detta sena datum enligt uttalanden från vd Wagooner i januari 2008). Hybrider – fordon med både elektrisk och explosionsmotordrift – är en av två strategier som de stora tillverkarna följer i skuggan av Peak Oil. Toyota var först ut på marknaden med en massproducerad hybridbil. Deras Prius är en försäljningssuccé och ser fortfarande ut att ha många år kvar som främsta hybridalternativ i USA trots att industrins vetskap som oljans fördyrning, miljölagstiftningens skärpning och den amerikanska ekonomins speciella känslighet mot prisförändringar i transportsektorn varit stor under lång tid. Toyotas snabba erövring av en sådan uppenbar tillväxtmarknad på de amerikanska tillverkarnas hemmaplan är kanske det tydligaste exemplet på hur industrinationernas relativa styrka ser ut under 2000-talet.

Den andra strategin för att hantera de systemhotande utmaningarna från Peak Oil som visas upp på bilmässorna är ett bränsleskifte, från petroleum till etanol. Denna omställning är tekniskt sett mycket enklare än att helt byta ut explosionsmotorn. Det är här bara fråga om enkla modifikationer av uppfinningen från slutet av 1800-talet för att en modern bensinbil ska kunna köra på sprit. Utvecklingen har därför också skett mycket snabbare här, framförallt i USA där denna hjälpts av aktiva politiska stödåtgärder till inhemska etanoltillverkare. Bushs energipolitik, med fokus på energioberoende snarare än växthuseffekten, har gjort den amerikanska etanolbranchen till en av de mest expansiva i världen. Med hjälp av skyddstullar och enorma skattesubventioner – Bush vill ge sammanlagt 17,8 miljarder dollar i stöd till etanoltillverkning i USA under det närmsta årtiondet – är den amerikanska bilindustrins nuvarande inriktning mot biobränslen lättförståelig.

Om man ska döma av de nya modeller som står att åse på de två stora bilmässorna är det just en omställning till biobränsle som föredras av den västerländska bilindustrin. En sådan skulle innebära en väldig nyinvestering från samhällets sida i nya fordon, utan att industrin själv skulle behöva göra ett enda allvarligt ingrepp i sin verksamhet de närmsta decennierna. De tekniska problemen med effektiva och kraftiga batterier gör många tillverkare mycket ovilliga att satsa på den utvecklingsvägen som annat än ett smalt alternativ för en rik och miljömedveten grupp konsumenter. Utvinningen av råvaror till de nya batterierna är energikrävande och företas på en överhettad råvarumarknad med sina källor i osäkra länder i Afrika. Ännu efter hundra års utveckling duger inte batterier som kraftkälla för långväga transport och säkerhetsriskerna med många av batteriteknikerna är stora. Laddningen av batterier har ännu inte blivit snabb nog för en transportsektor som är van vid att fylla på bränsle under någon minuts stopp, batteritekniken idag jobbar mot timmar. Det verkar därför som om framtiden ligger klar för alla mässbesökare; världen rullar med USA i täten mot en berusande ny tillväxt på alkohol och avancerad fordonsteknik. Det är bara det att de ekologiska konsekvenserna av en stor omställning till biobränslen med säkerhet skulle bli katastrofala…

Biobränslet och bakfyllan

Alltmedan en väldig kapacitet byggs upp i USA och i viss mån också i Europa blir konsekvenserna av en övergång från olja till etanol allt tydligare för såväl forskarvärlden som för hungriga afrikaner. Den majs som går åt till att fylla tanken på en normal amerikansk bil med sprit skulle, om den gick till mat, kunna mätta en person i ett år. I nuläget, i omställningsfasen där jordbruket alls inte kan investera snabbt nog för att täcka den ökande efterfrågan, skjuter matpriserna i taket. Baslivsmedelpriset har mer än dubblerats i världen på två år, trots världshistoriska rekordskördar. Afrikas import har sjunkit under dessa år, trots svåra hungerepidemier. Ändå steg kostnaderna för livsmedelsimporten med 49% 2007. Omställningen har bara börjat, ännu täcks inte en procent av USA:s transportenergibehov av biobränslen, siffran ska enligt IEA:s (International Energy Agency) kalkyler upp till 7% till 2030.

De grödor som produceras för biobränslen idag tillverkas inom "Den gröna revolutionens" tekniska ramverk som har sina rötter i 1950-talets omstöpning av världens jordbruk. Det var en revolution värdig de största i mänsklighetens historia. Produktionen dubblerades flera gånger under några få decennier som följd av nya gödnings- och bekämpningsmedel samt den väldiga mekaniseringen av alla jordbruksprocesser. Alla tre av dessa faktorer möjliggjordes av petroleumprodukter, petroleum som vid tiden för den gröna revolutionen i det närmaste var gratis och gav oändlig energi. Följderna av den gröna revolutionen var dels att jordens befolkning kunde expandera från två till sex miljarder människor under decennierna fram till millennieskiftet, dels att vi i idag – när vi planerar att låta våra bilar gå över till våra livsmedel – äter olja. För varje kalori vi äter har det förbränts tio energiekvivalenter fossila bränslen. Att skifta transportsektorn i Västvärlden från olja till biobränslen producerade i ett jordbruk som fortfarande är tekniskt bundet till de böljande oljeflöden jag ser driva fram på Marmarasjön är en skenlösning. Kalkylen håller inte. Det handlar i grunden om nettoenergi. Det vet de flesta som strosar runt mellan de glänsande "Biofuel"-montrarna i Genève. Ändå går de runt där och ler inför synen av denna framtida omställning, för ingen annan framtid finns i deras blickfält, ingen att le åt iallafall.

Samtidigt i Asien

I Istanbul dricker man fortfarande själv sin sprit med ursäkter till Gud mellan varje klunk. Man kör också allt mer bensindrivna bilar, vilket ibland får också mig att be till Gud i vissa omkörningar. Här, liksom i hela den tidigare "tredje världen", oroar man sig inte över innovationsbristen på bilmässorna i Genève eller Detroit. Här talar man om en helt annan bilmässa, den i New Dehli som i januari 2008 kunde visa upp bilmodellen Nano från Tata. Det är en fyradörrars småbil, så enkel som möjligt, helt utan nyheter (eller servo, eldörrar och vänster backspegel). Det är i stort sett en T-Ford. Det man talar om är priset på en Lahk Rupie, hundratusen Rupies, motsvarande 15 000 kronor. Den är så billig att den indiska medelklassen kan bli bilburen på ett ögonblick de närmsta åren. Småbilsmarknaden i "emerging markets" i Asien antas växa med 30% per år. Den kinesiska bilmarknaden har i snitt vuxit med mer än så, 37% per år under 2000-talet och är redan världens näst största efter USA. I Indien såldes 1,5 miljoner bilar 2007 och många räknar med att den indiska marknaden kommer vara den snabbast växande i världen i år. Man räknar med att det kommer säljas tre miljoner bilar i Indien 2015 när de 50 miljoner motorcyklisterna inom de närmsta åren dubblerar sina hjulpar. Konsultfirman McKinsey räknar med att dagens 50 miljoner medelklassindier kan vara 583 miljoner runt 2025. Kina har idag lika stor andel bilister som USA hade vid tiden för T-Forden 1915, 25 på 1000 invånare. Idag rullar där 33 miljoner bilar, om den ekonomiska utvecklingen fortsätter tror man att de kinesiska vägarna 2020 kommer bära 130 miljoner.

Det har länge varit ett stående skämt inom datorindustrin att om bilindustrin hade utvecklats i samma takt som deras har gjort – där processorkraften har dubblerats vartannat år – så skulle bilarna gått på vatten och flugit i ljudhastighet redan innan den första oljekrisen på sjuttiotalet. Lanseringen av Nano visar kanske sanningen i detta skämtsamma självhyllande – ännu 2008 är det en billig kopia av T-Forden som antas vara den stora framtidsprodukten inom bilindustrin.

Men det är inte som datorentusiaster och framtidsforskare så ofta tänker sig, att det är teknisk förändring som förändrar världen. I bilindustrins fall är det tvärtom. Det är den gamla teknikens ohotade herravälde – presenterad på de gamla mässorna som glänsande nyheter – som förändrar världen.

Jag tar för sista gången spårvagnen från hamnen med alla oljetankrar upp mot Aksaray-stationen där Tata-tillverkade taxibilar väntar på att få ta mig till flygplatsen. Där, mitt i trafikkaoset, ser jag skrivet på en skylt över en centrifug mellan tre motorvägar: "Rapid Transit Metro – To airport". Jag tar den nästan tomma tågvagnen ut till Atatürk, går av nere i en kulvert under själva terminalen och står förbryllad redan framme, en halvtimme förtidigt. När jag tar rulltrappan upp till huvudplanet ser jag hur nedgången till den nybyggda tåglinjen ligger skymd av butiker i en avlägsen kant av byggnaden. När jag passerar huvudingången ropar någon "Taxi? Taxi sir?". En man i svart läderjacka ler i solen – Solen skiner tillslut! – bredvid sin nya Tata-taxi. Jag skakar på huvudet och går mot den skattefria etanolbutiken.

Världens "Chickenrace" 2008

2008-04-04T11:28:00.000-07:00

Jag har skrivit en i stora delar helt förståelig artikel i senaste numret av Ordfront. Den handlar om Kreditkrisen i USA. Men också om superdatorer, apor, Dick Cheneys kalla förnuft och egentligen också om det steg vi alla är på väg att ta in i en multipolär världsordning. Läs den gärna och berätta varför du inte förstod. Tyvärr ligger den inte ute på nätet utan återfinns endast tryckt på nermalda träd.

Jag översatte för några år sedan en bok av samhällsvetaren Immanuel Wallerstein, Utopistik . Den handlar om lite samma sak. Att världsekonomin går mot en period av fördyrade resurser och en upplöst, post-västfalisk ordning. I en bisats nämner han torrt att regionala kärnvapenkrig inom de kommande decennierna inte kommer att undvikas, ungefär. Munter bok. Han är inte så munter i allmänhet, men just i frågan om Kreditkrisen hickade jag till av hans skarpa säkerhet. Läs för guds skull och berätta för mig hur allt ska lösa sig.

Nu åker jag till Italien för att översätta en bok av Iris Marion Jones. Hon är enfeministisk och postkolonial teoretiker och menar att allt kan bli bra, bara vi omtolkar våra positioner och typ organiserar oss. Det är skönt. Och så slipper jag läsa hennes analyser av Kreditkrisen – för hon dog 2006. Läs för guds skull den boken också. Den blir klar till sensommar och kommer ut på Tankekraft förlag.

Ciao compagneri, arrivederci in un mondo totalmente differente – nel estate!

C.S.S.S. nr. 17: Lagen

2008-03-26T12:44:00.000-07:00

Svartklädda med en underlig krage. Män. Vita. Stränga. Blicken är viktig. Straffet viktigare. Det gäller inom såväl fotboll som i domstolarna.

Det som utmärker Lagen är inte dess rationalitet. Den kan vara fullständigt uppåt väggarna dåraktig. Vi lyder inte Lagen för att vi sympatiserar just med den lagen utan bara för att den är Lagen. Den lag vi behöver hålla oss till för att uppordna vår symbolvärld och försäkra oss om att man är normal. Att man gör rätt. Att man vet åtminstone någonting som är säkert i en FULLSTÄNDIGT LAGLÖS VÄRLD DÄR VI ÄR ABSOLUT FRIA.

Jag gillar att titta på elitfotboll utifrån detta perspektiv. En absolut kamp på kniven där mänskligheten anstränger sig till det yttersta, gör sina största offer, lägger ner hela liv – inom ett helt godtyckligt lagsystem. Vi skapar oss mening där ingen finns. Vi skapar nya gränser där inga längre finns – för att inte leva fria, utanför samhället.

C.S.S.S. i Istanbul

2008-03-11T04:53:00.000-07:00

2008-03-02T03:34:00.000-08:00

Kapital ackumuleras exponentiellt och kräver nya investeringsytor i allt högre takt. Dessa ytor måste uppfinnas, varor måste skapas, i allt högre takt. Och Så Vidare. Sponsring är att göra varor av tidigare ickevaror.

När man går runt i ruinerna av antikens New York, Efesos i Mindre asien, så slås man av hur stadsrummet under denna primitiva, bakåtsträvande tid istället var en kostnad. Hela 25000-mannastaden var byggd kring den väldiga teatern vars inträde dessutom var fritt för alla medborgare. Vid sidan av teatern bestod stadens centrum av ett gigantiskt gymnasium, en väldig agora, två stora bad och ett, måste erkännas väldigt vackert, bibliotek. Allt detta uppfördes och underhölls utan att inbringa en enda slant till förvaltningen. Det offentliga rummet har i vår upplysta tid nu blivit en vara och en stor inkomstkälla för staden. Man bygger inte längre stadens centrala rum kring teatrar, bibliotek eller torg, det har vi knappast råd med. Istället centrerar vi vårt offentliga rum kring gallerior, fler och fler gallerior, med butiker. Fler och fler butiker. De teatrar, torg och bibliotek som ännu återstår från modernismens lågproduktiva era håller stadigt på att bli självfinansierade via sponsring, ett första steg på vägen att äntligen göra läsning och drama lönsamt.

Men ännu återstår många ytor för våra vänner reklamarna att omdefiniera. I sekularismens lilla historiskt unika hörn av världen – Nordvästeuropa 1800-2000 (R.I.P.) – finns kanske en möjlighet att göra begravningar privatekonomiskt fördelaktigt istället för idag en tung börda för den enskilde och en väldig stöld av potentiell samhällsekonomisk tillväxt. Jag ger kolanäsorna på reklambyråerna fem år, sedan är vi där.

I vägen

2008-01-22T15:08:00.000-08:00

Jag ska inte skriva något uppenbart om en borgares tydliga impotensproblem och hans kompensationslusta i en onödigt stor SUV. Inte heller om det patetiska flockbeteendet, motsatsen till den av samma människor hyllade "frihet", som dessa ärkepatetiska halvhjärnor uppvisar i sitt köp av den senaste statussymbol som storföretagen lägger framför nosen på dem. Istället ska jag bara säga att oljeproduktionen i världen håller på att nå sin topp, oljans fördyrning är från denna punkt oundviklig på ett medellångt perspektiv. Det går inte ens att ge efter lite för skadeglädjen man känner pocka på en när man blir överkörd dagligen av lyxtraktorer vid Kungsträdgården – eller på gågatorna i Gamla stan. För hela världsekonomin står och faller med oljeekonomin. De som faller först är de fattiga och hungriga, nyligen urbaniserade massorna i BRIC-länderna. Dvs de som under fem till tio år har tvingats backa upp köpen av värdelösa amerikanska statsobligationer som nu går upp i rök.

Så är det. När oljan tar slut svär killen i SUV:en när han får gå ur sin penis-SUV, jag får flytta till en kasern, kinaknegaren får svälta, afrikanen får dö. Och så blir det väl en global grön fascism på tronen och världsomspännande resurskrig i några generationer. Det är vad jag tänker när jag blir överkörd varje morgon. Inte på penisar, just då.

Ps. Borgarna planerar ett nytt 25 miljarders motorvägsprogram i Stockholm. De planerar en infrastruktur för en döende ekonomi. Borgarna har alltid varit de sämsta av alla affärsmän så fort de vunnit den politiska makten. Armageddon, here we come! Ds.

Dumtrogen

2008-01-19T03:52:00.000-08:00

Den offentliga lögnen finner kanske sin arketyp i reklamen. Här får också den "totalitära stilen", som Viktor Klemperer skriver så avslöjande om i sin studie över Tredje rikets språk LTI, sitt mest fulländade moderna uttryck. Den totalitära stilen kännetecknas av en mängd imperativ, ett anammande av lösa statistiska och sifferbemängda påståenden, en förkärlek till oklara, allmänna utsagor och en import av fina, utländska ord som till exempel ultra och unique. För sjuttio år sedan var det nazismen som härjade fram med sina lögner i totalitär stil om judar, lebensraum och tusenårsriken, idag är det reklammännen som ljuger offentligt med den totalitära stilen om the best, future, super…tandkräm.

Skillnaden är kanske att ingen idag tror på lögnen. Ändå måste det fortfarande ljugas offentligt. En ärligt produktupplysande reklam utan leende unga kvinnor eller en Göran Persson som på Första maj satt och åt middag med Svenskt Näringsliv och diskuterade priset på sveket mot den svenska arbetarrörelsen skulle väcka hat och uppståndelse – trots att alla vet att dessa offentliga utryck skulle vara mer sanningsenliga och en trognare utsaga om sakernas tillstånd. Vi kräver en färggrann, tilldragande tandkrämsreklam med absurda utsagor och en sossepamp som står och mässar om ekonomisk jämlikhet på arbetarnas dag. Lögnen är livsviktig för vår själsro. För vad skulle krävas av oss om Göran satt på Grand Hotell på Första maj också?

C.S.S.S. nr 16: "Växthuseffekten"

2008-01-07T13:34:00.000-08:00

Nu har till och med de mest förstoppade liberalerna på The Economist efter utdragen väntan erkänt den annalkande miljökatastrofen. Bushs energirådgivare kan ses kontemplera över Peak oil, ett problem som ingen "tänkare" med fickorna i företagens fickor tidigare tillät sig tänka på. Det de nu erkänner håller på att hända är i lite vaga termer känt genom historien som "världens undergång". Deras lösning är att vänta på ny teknik. Det är deras sista trumf. Fusionskraft eller majsetanol, bara lugnt vänta ut krisen. Eller snarare, gasa ut krisen, för det de samtidigt håller fast vid är just gaspedalens imperativ.

Det enda vi som inte har fingrarna i företagens fickor, och därför inte har makt att förändra ett jävla jota, kan vänta på i vår tur är att den sista poletten också faller ner till slut hos kapitalkramarna. Det är att vi redan har tekniken att bromsa innan världens undergång. Vi har redan mat för hela världen, vatten till alla. Vi kan odla upp öknen med dagens teknik och rena de döende haven. Det är inte teknik det brister på. Det är ekonomins maktstruktur och de där på följande prioriteringarna det är fel på. Det är väl bara att vänta på att liberalerna sätter samman den ekvationen också. Känns jobbigt stressigt bara.

(Serien kan också läsas i Ordfront, ute nu)

Den tärande sektorn

2007-12-17T07:42:00.000-08:00

Det är att sparka in öppna dörrar, jag vet. Men i brist på terror-kapitalist-as att skära sönder bit för bit så att de förblöder medan de ler av verklig lycka för första gången i sina liv då man samtidigt pumpat dom fulla med heroin och i brist på en filmkamera att föreviga det hela och sprida som snuff-njutningsfilm till alla knegares behag jorden runt – då våldet är ett av de enda universella och tidlösa språken – så tecknar jag sådana här anspråkslösa serier om sanningen vi alla känner till och diskursen vi alla kvävs av.

Kanske slutar jag en dag sparka in öppna dörrar. Jag längtar.

Frihet att välja…

2007-12-11T05:02:00.000-08:00

var den bok som mest kan sägas ha format tiden för den nyliberala reaktionen världen över från 1980 till idag. Milton Friedmans magnum opus presenterar ett negativt frihetsbegrepp, där maktanalysen inskränker sig till att urskilja den makt som hindrar vår frihet att välja på en marknad. Möjligheten att välja förbigås. Alla liberala teoretikers akilleshäl. För den gamle Milton var människorna framför skyltfönstret redan i Utopia, för dom var historien slut.

C.S.S.S. nr 15: "Upplysningens mekanik"

2007-12-08T12:36:00.000-08:00

Luftballongen var en av de främsta tekniska symbolerna för upplysningsprojektets seger under 1700-talet. Napoleon, kronprinsen till upplysningens franska revolution, tänkte sig till och med invadera England med en luftballongsflotta. Det eviga, linjära framstegets materiella produkter har sedan dess varit det som hållit västerlandets universella, fallerande upplysningsanspråk levande.

Strax efter Andra världskriget skrev Frankfurtskolans grand old men Max Horkheimer och Theodor W. Adorno "Upplysningens dialektik". I mörkret av fascismens härjningar menade de där att upplysningstankens strävan mot ett fritt samhälle i sig också bar sin egen motsatts: alienation, förflackad bildning, varufierat tänkande, barabariska underströmmar.

Först idag ser vi upplysningens materiella framåtskridandes dialektiska kontrapunkt: total planetär överhettning och ekologisk kollaps. Det enda upplysningen förmår gentemot sin mörka skugga är att uppmana till byte av glödlampor. Precis som upplysningstanken ännu inte överskridit den utveckling som ledde till fascismen utan bara kastat mänskligheten mot en annan ytterlighet – den globala kapitalismens varufiering av allt – så har den tekniska utvecklingen inte överskridit sina motsägelser. Vi har bara skyfflat katastrofens avfall framför oss med allt större grävmaskiner.

Om vi bara hade bytt glödlampa i tid!

Alla ni dårar som läser denna blogg inbjudes härmed till ett kollektivt händelsekonstverk kring temat: världens undergång under vår livstid. Den 21:a december samlas vi få invigda på Café Edenborg, Stora Nygatan 35 i Gamla stan för att lyssna till föredrag om olika sätt världen går under på inom de närmsta femtio åren. Musik bryter samtidigt ner vår falska optimism, baren fyller de hål som hoppet lämnar i våra kroppar. VÄLKOMNA TILL DE SISTA LJUVA ÅREN KÄRA MEDMÄNNISKOR!

Undermannen

2007-12-03T12:02:00.000-08:00

Ibland känner jag mig INTE som Alfred Jarrys Övermannen när jag cyklar.

Prostitutionens vägar äro outgrundliga

2007-11-08T08:19:00.000-08:00

Är inte detta pudelns kärna?

Handlar inte sexköp just om att kunna behålla ett reifierat förhållningssätt till sex, ett förhållningssätt som man redan har tagit till sig på alla andra sociala områden? Är det inte ett sätt att slippa stå naken? Sexet spelar mindre roll, det viktiga är att man får betala – också för detta.

C.S.S.S. nr 14: "Verkligheten"

2007-11-04T10:28:00.000-08:00

Panta rei. Redan den gamle Herakleitos visste att ingenting består. Men dagens undergrävande av alla kunskapskategorier, alla gränser! Inte ens subjektet har överlevt. Och om något ting eller begrepp undanhålls de nivellerande krafterna så kan man vara jävligt säker på att det tjänar de reifierande kommersiella krafternas intressen! Om modernismens angrepp på den gamla världen dödade Gud så skapade den raskt en ny projektionsyta för Den Store Andre som antas veta. Staten höll hand med Kapitalet, Hitler med Stalin. Men postmodernismens angrepp på det bestående har ännu inte rest några nya tempel – varför protesterar ingen: "Värna vår verklighet!"

Eller är det det ALLA EGENTLIGEN GÖR?

C.S.S.S nr 13: Begärens obeständighet

2007-10-07T05:15:00.000-07:00

Världen är en projektionsyta för subjektens begär.

Ibland är världen kletig, alla ens drömmar, önskningar och romantiska fantasier verkar fästa på dess yta. Verkligheten ter sig i dessa stunder som både vacker och meningsfull, en plats för jakt och förverkligande.

Andra gånger är världen hal och kall. Man söker desperat rikta sina slitande begär mot något beständigt, men varje gång är det som om allt halkar undan ens gripande fingrar. Man är en modern Kung Minos som förvandlar allt man tar på till aska istället för guld.

Det enda man kan göra är att fortsätta kasta sig mot nya sönderfallande objekt i en rymd lika kall och bråddjup som själen själv.

C.S.S.S nr 12: "Historien"

2007-09-05T06:05:00.000-07:00

En idébild vi på C.S.S.S alltid har framför oss är vår samtids beskrivning i framtidens historieböcker.

I böckerna jag läste på åttiotalet reste amerikanska soldater USA:s flagga på Iwo Jima och i alla kapitel efter denna bild var världshistorien historien om USA. En historia som jag samtidigt fick veta nått sitt slut med den amerikanska segern 1991.

Mina barnbarn kommer också se denna bild, med precis samma fyra amerikanska soldater som höjer den amerikanska hegemonins flagga mot framtiden. Men deras tolkning av historien kommer vara långt mer klarsynt än den jag hade när jag såg den. De kommer nämligen några kapitel senare kunna se bilder på grådammiga brandmän framför ruiner på Manhattan. De kommer se hur dessa, istället för att stolt resa den amerikanska flaggan, gräver fram en trasig sådan ur rasmassorna efter World Trade Center. De kommer läsa om hur USA föll efter sextio års hegemoni, långt kortare än den föregående brittiska dominansen som de ärvde. De kommer läsa om tiotalets miljökriser och tjugotalets finanskriser och de kommer uppleva fruktansvärda bevis på att historien inte tog slut, vare sig på Iwo Jima eller 1991. Historien fortsätter.

Sista sidan

2007-08-25T02:08:00.000-07:00

Det var det hela.
Eftersom vi på C.S.S.S är ett forskningsinstitut lika mycket som seriemediets riddare och vasaller så redogör vi för våra källor. Historien om "Amerika" är fullt ut baserad på vetenskaplig fakta. Alla karaktärer är direkt hämtade från den så kallade "verkligheten" och uttalandena som de gör är så kallade "citat". Det är ju skrämmande. Verkligheten överträffar alltid fiktionen. ALLTID!
se vidare:
http://www.madison.com/archives/read.php?ref=/tct/2006/12/23/0612230276.php
http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/6533169.stm
och den tama dokumentären "Horizon: Moon for Sale"

Sid 3…

2007-07-10T09:16:00.001-07:00

Historien fortsätter…

2007-07-03T15:45:00.000-07:00

…trots att den förklarats slut av Fukuyama såväl som mina tröstlösa bloggläsare som aldrig får några uppdateringar. Jag har varit i Staterna och rekat. Det blir säkert många USA-referenser i framtiden.

Ps. På Manhattan är verkligen historien slut, där regerar rummet över tiden, alla lever i ett Evigt Nu. Manhattan är postmodernismens materiella bas. Men C.S.S.S fortsätter greppa efter totaliteten. Hos C.S.S.S fortsätter historien! Ds.

C.S.S.S åker till Amerika

2007-06-19T02:42:00.001-07:00

Fram till nyss har jag inte haft tid att teckna alls då jag helt gått ner mig i mitt arbete för Gläntas temanummer om droger. När jag nu återkommer från dessa dimmor är jag redan påväg till nästa psykedeliska värld – Amerika! Jag flyger imorgon. Det här är första sidan av fyra i C.S.S.S. hittils största temaserie, passande nog ägnat detta väldiga land. Förhoppningsvis återkommer jag som en mycket gammal europé.

C.S.S.S presenterar nr 11 i seriesviten om det kontemporära tillståndet: "TERRA INCOGNITO ULTIMA"

2007-05-22T13:17:00.002-07:00

Människan är förmögen allt!

Hon är förmögen att skratta tillsammans,
atombomba civila japanska städer,
längta efter, hoppas på och helt offra sin framtid,
napalmbomba alla Nordvietnams bondbyar,
se rymdskepp ömsa skinn i en stjärnstrålande rymd av gyllene honung…

Människan är förmögen!

This one is for you brain!

En mode-site ville att jag skulle göra en bild…

2007-05-10T11:18:00.000-07:00

så jag gjorde en variant av min psykos kring "Varat", fast med modeinriktning.

De har inte svarat.

"Vi står vid avgrunden…

2007-05-08T15:58:00.000-07:00

Med detta förslag tar vi ett bestämt steg framåt!"

Detta är ett helt oförvanskat citat av någon i Vita huset förra året. Vad det gällde är inte så lätt att lista ut, då det passar på det mesta som den stackars presstalesmannen tvingas konversera om där.

Jag tänkte bara be alla er som gillar vår bok "Drift" på Kolik förlag att få bokhandeln att ta in den, att ta det där avgörande steget ut i avgrunden där de inte längre kan handla med böcker som med köttfärs. Nästa gång du är i en bokbutik – ta och fråga efter Drift och så ett litet uns av tvekan i den sedan ett år, av Bonniers uppställda inköpsproceduren inom svensk bokhandel! Ett litet steg kan vara allt som behövs!

Jag jobbar på en fyra-sidig serie för C.S.S.S om "Amerika", det tar tid och jag hoppas ni har tålamod att vänta. Första sidan publiceras snart. Ännu ett litet steg i rätt riktning – ut i avgrunden!

Kram kamrater!

2007-04-30T16:33:00.000-07:00

Du är bjuden!

2007-04-27T06:15:00.000-07:00

Imorgon lördag 28/4 har mitt serieförlag Kolik en fet releasefest för vår seriebok "Drift" på Bondegatan 1.

Kom med alla du känner som är intresserade av feministisk sexunderhållning i femtiotalsstil!!! (80 kr inträde, då ingår den fina 100-sidiga boken med manus av den hänförande porrpiraten Strömqvist och bilder av den stilseglande tecknarmatrosen Bielecki)

Hångel, billig öl och fantastisk musik garanteras!

Jag står för garantierna – tryggare än amerikanska statsobligationer, roligare än derivathandel i Frankfurt!

C.S.S.S presenterar nr 9 i seriesviten om det kontemporära tillståndet: "Framtiden"

2007-04-16T01:27:00.000-07:00

Jag läser för mycket om miljöförstöringen.

Klasskrig i DN-Kultur

2007-04-11T02:49:00.000-07:00

DN-Kultur, 2007-04-10.
Vad kan jag säga? Ett odientifierbart socialt lösningsmedel. Svartaste gallan från vänsterns ytterområden. Motvalls? Jag känner inte igen min harmoniska, men kanske lite bittra, kassahjälte. Är det så han uppfattas av vanliga och lena medborgare?

HERREGUD! För att inte stöta mig med massornas sentimentala känlor för det bestående har jag ju HÅLLIT IGEN. (Och för att kunna komma in i DN-Kultur.)

Men en sak är ändå säker iochmed notisen om kassakampen, och med Thentes artikel bredvid – klasskriget har tagit steget in på DN-Kultur! (Åtminstone lika mycket som det någonsin har klampat in på ICA Bonden…)

Det är roligare att säga JA! Visst?

2007-04-07T10:24:00.000-07:00

Vaken i Malmö

2007-04-01T06:35:00.000-07:00

Det var på resan hem jag tänkte det berömda felslutet att "Kanske ska jag åka och vila upp mig med Carl-Michael Edenborg i en ensam stuga utanför Sala…"

Varat, nr. 8 i C.S.S.S seriesvit om det kontemporära tillståndet

2007-03-26T02:41:00.000-07:00

Jag var lite psykotisk förra veckan.

Vart är alla påväg?

2007-03-18T06:24:00.000-07:00

För alla er som var på Kolik förlags släpfest för Cigaretts väggtidning nr. 7: TACK!
För alla er som inte var där: släppet för vår nästa bok "Drift" brakar lös i Stockholm i april.
För alla er som inte är på väg, jag är med er!
Allt gott vilsna argonauter/DB

C.S.S.S. temaserie nr. 5: Lyckan

2007-03-07T08:49:00.000-08:00

Igår så här dags var jag lycklig.
Riktigt jävla Frankfurtskolan-autentiskt oförmedlat aslycklig!

Jag satt 27 timmar i sträck på en pinnstol och arbetade. Blickstilla satt jag och kastade mig samtidigt genom alla historiens rymder. Jag avslöjade glasklara samband mellan ekonomiska faktorer, sociala rörelser och kulturella tabun med min ena hjärnhalva, medan jag med den andra halvan lika snabbt – som vore jag Walter Benjamins baklänges rusande historiens ängel – trampade ner och trasade sönder varje hindrande samband som kom i min väg!

Nu är jag lite slak.

Att ladda ett gevär…

2007-03-06T08:51:00.000-08:00

Det var en jävla resa.

Kassören kom i ett lyckorus som nådde sitt crescendo ungefär samtidigt som jag – för första gången – jublade över en ständigt växande kö, den utanför Café Edenborg kl 22:35 den sjuttonde februari. Herr Kassaman landade ganska mjukt, ofta i händerna på trugade och tvekande kunder på nämnda fik under de följande dagarna och livet var vanligt.

Sedan kom så hatet mot den fula och fruktansvärt tråkiga lilla röda boken, plötsligt och överväldigande som en kebabförgiftning i Luxor. The Horror!
Efter två veckors lågintensiv krigföring blev vi vänner igen, förenade om inte annat genom vårt gemensamma så mycket större hat inför inplastade gurkor.

Nu är jag i Sala på "The Vertigo Ranch" och brinner. Serier produceras. Nästa publikation blir Kolikförlags emmanenta väggtidning där ett utvik av Johan Snorberg utlovas. Releasefesten hålls i Malmö den 16: mars, det officiella startskottet för en av de mest hektiska vårsäsongerna i seriemannaminne. Kom dit eller håll ut en vecka till, sedan kommer serier i övermått, en vår i vågor av ljus, händelser som skakar vardagen och oerhörda hot som måste nedkämpas. Det är inför denna storm vi ligger lågt i den sista blötsnön, skissar och håller andan. Vi laddar gevären!

2007-02-18T08:21:00.000-08:00

Viktor visar Kassören fingret. I snacket mellan sina antifascistiska låtar hävdade den finske musikanten att Kassören, om han hade verkat på trettiotalet, antingen hade gått med i SA eller åkt till Spanien med de internationella brigaderna. C.S.S.S. vågar inte gå ut på den kontrafaktiska historieskrivingens tunna is för att fälla ett avgörande i frågan.

Tack alla för en het fest! Det blev en hyllning både till den alienerade postindustriella arbetarklassen och det sovande seriemediet! Vi skakade om båda två för en natt! Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen…
/Kassören

2007-02-15T05:29:00.000-08:00

Den här är till dig Viktor!

2007-02-14T07:35:00.000-08:00

2007-02-13T02:10:00.000-08:00

Tio år senare, mer sant än någonsin.

2007-02-12T04:12:00.000-08:00

2007-02-09T04:19:00.000-08:00

Officiellt: Fest på Cafe Edenborg, 17 feb, 20:00!

2007-02-08T08:49:00.000-08:00

Bokjäveln har nu kommit till Malmö! Imorgon eller på måndag lastas den av i Gamla stan! Så, alla: Releasefesten blir av, lördagen den 17:e klockan 20! Ta med dina vänner till årets billigaste fest (utan kvitto)!

2007-02-06T15:00:00.000-08:00

Ps. När någon lämnar anonyma kommentarer, så… alltså… Ds.

2007-02-05T06:58:00.000-08:00

2007-02-03T14:54:00.000-08:00

2007-02-02T01:53:00.000-08:00

Jag har besök från amerikat denna vecka. Det är så roligt. Självcensuren släpper bara igenom hälften av kommentarerna och skämten om henne och hennes landsmän, men hon börjar redan tröttna. det är så roligt. Hegel!!!

2007-01-31T11:19:00.000-08:00

På mitt nuvarande jobb på Café Edenbög är det ännu mycket värre. Där är inte bara överkvalificerade studentidioter anställda, utan sådana med megalomaniska egopretentioner. Helt oönskade av samhället flockas de till små reservat där de inte kan hota någon. Bara irritera kontorsarbetande latteknarkare. Välkommen in!

2007-01-28T03:28:00.000-08:00

Åtta år senare sitter man ute på Vertigos ranch. Förläggaren läser högt ur ett nytt manus från Anastasia Wahl. Så blev det. Bara att blunda och lyssna.

2007-01-27T00:54:00.000-08:00

Förut tänkte jag i alla fall att jag var cynisk i min människosyn. Nu tänker jag bara att jag har en människosyn.

2007-01-26T04:21:00.000-08:00

Tur att det blev brunblå regering!
MUF vill ju till och med lägga alla SIDA:s pengar på "försvaret". Så länge vi håller de arkaiska grupperna militärpittar och präster sysselsatta på sina barracker och på sina gårdar i Uppland så slipper man ha de riktiga dårarna i kassakön.
Tack Heilfeldt!

2007-01-25T00:53:00.000-08:00

Det går för sig att vara alkoliserad bohem på Möllan i Malmö, där är det så jävla billigt och ostressigt. Men i Stockholm är det annorlunda, här är det så dyrt och ett så oförlåtande tempo att det är en karriär i sig att vara alkis. Bara en sådan sak att det kostar två spänn att spy redigt.
Men så blir saker gjorda här!

2007-01-24T03:43:00.000-08:00

tio år senare…

2007-01-21T11:08:00.000-08:00

De första stripparna var i så kallad "naivistisk" femtiotalsstil. Ni kan tänka er hur svårt det var att teckna så här oerhört infantilt och samtidigt få det trovärdigt.

Arbetarvänner! Er stund nalkas!

2007-01-19T15:05:00.000-08:00

Nu är så äntligen det tjugoförsta århundradets superhjälte nere i Polen och blir tryckt! Boken med Kassörens alla halsbrytande ickeäventyr i kassan på ICA Bonden karvas just i detta nu ut ur de döende skogarnas ruttnande cellulosamassa av Europas finest, eller i alla fall billigaste, arbetare och ska om två tre veckor kunna åtnjutas med uttömmande kommentarer som förklarar vad som är roligt.

För att fira in detta ska jag på bloggen varje dag fram till Den Stora Releasefesten på Café Edenbög publicera ett gammalt lik från Internationalens arkiv. Imorgon börjar det. Arbetare i alla kassor, förorena eder!

Somliga går i nya skor…

2007-01-03T12:15:00.000-08:00

Säg, varför är det så?

2006-12-28T17:26:00.001-08:00

Efter en vistelse i arabland ter sig Bushs politik i Mellanöstern som helt knasig. De är löjligt vänliga. De är inskränkta. De har inte råd eller tid att läsa Adam Smith. Bombdemokrati uppfattas lätt som bara bomber. Speciellt när USA genom historien alltid konsekvent jobbat med samma explosiva medel MOT varje form av demokrati i regionen. Är man lite inskränkt misstänker man lätt att så är fallet också denna gång.
Sedan har jag hört att USA nu ska utreda hela Saddams politiska historia i samband med hans rättegång. Min fråga: är de GALNA? Då kommer ju allt ut! Att USA sålde sepnapsgas och bomber. Att de vägrade fördömma Halabja-massakern. Att Saddams diktatur och folkmördande passade utmärkt med USA:s mål i regionen. OSV. Jag säger att de borde hänga honom och hålla käften. Allt annat vore en katastrof för tilltron till bombhögerns demokratievangelium!

2006-12-28T17:26:00.000-08:00

2006-11-21T14:38:00.000-08:00

Idag känner jag mig som en superhjälte!
Eller ännu bättre, som Corto Maltese!

Ordfront, vackra stackars sanningsälskande proggfront, har kommit och min artikel om valet blev så fin så fin, och Nina Hemmingson tecknar mycket roligt och jag har mycket att lära och Ordfrontstanterna hade visst alla ägg i korgen, alla indianer i kanoten, de hade kvar en hamster i springhjulet och alla öl i sexpacket. Hissen gick visst hela vägen ner till bottenvåningen.
Nu är det bara att hoppas att någon läser tidningen också. Det brukar ju vara si och så med intresset för sanningssökande. Blunda och svälj! Läs tidningen! Läs för all del Appadurais bok när den kommer i min översättning också. Sanningen, nu en milimeter närmare en kiosk nära dig!

Faan Corto! Livet är bra ibland. Nu gäller bara att finna nya äventyr, kanske med någon annan superhjälte. Batwoman kanske?

Ordfront: http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin.aspx

2006-11-09T11:06:00.000-08:00

2006-11-08T10:51:00.000-08:00

2006-11-07T12:12:00.000-08:00

Jag skrev en artikel till Ordfront. Om valet. Det förbannade. Den handlar lite kort om vilka makroekonomiska rörelser och historiskt bundna skeenden som ligger till grund för Sveriges politiska situation av idag. Bland dessa faktorer står globaliseringens fortskridande konkurrensutsättande av alla nationella ekonomier och en väldig svägning av maktrelationen kapital/arbete i fokus. De framtida utvecklingslinjerna med ett vidare konkurrensutsättande, främst från Kina och Indien, av medelklassarbeten dras också upp.
Min ringa förhoppning var att få illustrera detta. Med illustrationer. Som en illustratör gör. Men ack, de bilder jag här publicerar för en mycket mer exklusiv skara blir de enda som får se dem, redaktionen avstod. Jag har hört mycket om de berömda betong bakarna på de lika kända "ordfrontstanterna". Jag hoppas allt är deras fel.

Alternativet skulle ju ha med mig att göra…

2006-11-03T11:17:00.000-08:00

Den här gjorde jag för ett år sedan. Sedan dess har reklamens reifierande roll inte lämnat min tanke. Det är ett hatets, fascinationens och den vidunderliga undrans hav som alltid breder ut sig vid fötter. Det drar som en bråddjup i mig och allt som oftast faller jag ner i det, i timmar simmar jag, smutsig och uppfriskad kliver jag upp ur det. Hatet spolas aldrig av.

2006-10-19T10:41:00.001-07:00

Jag har jobbat med bilder till Ordfront och rest undan havregrynsgröten, ner till La France. Därför denna lucka i bloggandet, men liksom min kollega Fabian Göransson, kolla hans blog Cigarett som är länkad brevid, hoppas jag kunna publicera lite mer nu under hösten när inte stranden och heroinet drar i en varje morgon.
Döden, döden, döden.

2006-09-13T05:49:00.000-07:00

Vad ska vi med kunskap till när våra neuroser på sin höjd bringar oss upp till de kultiverade strutsarnas nivå, med huvudena djupt nerborrade i marken eller i bästa fall mellan benen?

2006-09-02T07:13:00.000-07:00

Det tog tre veckor att inte göra serien om depression. Det blev aldrig kul, vilket är kul. Att en polare gav upp inför depressionens allsmakt spelade kanske också in. Det är svårt att vara oseriös då. Jag dedikerar denna dumhet till Hanna, Sara och Jae-Hwon.
Och Freuds bok 'Vi vantrivs i kulturen'.
Och till alla roliga piller.

2006-08-04T12:52:00.000-07:00

Nationalekonomin laborerar sina korthus på en grund av människoföreställningar som de sammanfattar i modellen Homo Oeconomicus. Denna människa är rationell, egoistisk, nyttomaximerande, amerikan osv. Så här föreställer jag mig henne.

2006-07-21T11:50:00.001-07:00

Också en blind höna kan finna ett korn…

2006-07-21T11:50:00.000-07:00

Också en blind höna kan finna ett korn…

2006-07-03T11:32:00.000-07:00

Det var det hela.
Min plan var att vända den svenska vintern ryggen, leva tyst (och billigt genom uthyrning av lägenheten) på ett soligt berg och komma hem till den första blomman i Moder Sveas barm.
Det var inte vår när jag kom hem och hyran är fortfarande inte betald.
Jag fortsätter dock planera. Andra menar att jag drömmer.

2006-06-28T12:22:00.000-07:00

2006-06-21T05:59:00.000-07:00

2006-06-11T09:48:00.000-07:00

Precis så här är det i La Sassa. Helt stilla.
När jag vandrade genom Vatikanens ändlösa kartrum från 1500-talet låg byn utsatt som en fattig prick i ett grönt hav. Redan då var byn frånsprungen av sin tid, strandbruten på en klippa mitt i det Toskanska lågland som samtidigt behärskade Europas merkantila, kulturella och vetenskapliga utveckling. Där har den legat kvar.
La Sassa betyder ungefär "stenen".

2006-06-07T06:55:00.000-07:00

2006-05-31T00:13:00.000-07:00

2006-05-27T09:43:00.000-07:00

Sid 3. Det tätnar. Det tätnar.

2006-05-26T09:12:00.000-07:00

Sid 2.
Raus.

2006-05-24T06:56:00.000-07:00

C.S.S.S publicerar här första sidan i en kort novell på sammanlagt nio sidor. Målet är en sida om dagen, men den vidrige mannen på berget har inte tecknat klart de sista två sidorna om sin patetiska vinterexil ännu så kanske kan det dröja lite. Skratta inte för mycket, vi på institutet tror att tecknaren av historien ovan är oironisk!
(Den bästa humorn är den omedvetna)

2006-05-21T04:20:00.000-07:00

Det. Är. Tråkigt.

2006-05-15T05:19:00.000-07:00

–Se dig själv som ett varumärke! –Du är unik!

2006-05-13T09:21:00.000-07:00

Jag har blivit stolt delägare i Kolik förlag. Det nystartade förlaget har redan gett ut den öververkliga pocketboken Stolle Bengtson och framtiden ser ut som framlyktorna på ett rusande lok. Jag står på rälset och frågar mig varför allt verkar så ljust och spännande. Jag säger som fullgubbarna utanför ICA – livet är underbart!